naturally

Känner mig ensam, jag har inte riktigt någon att prata med längre. Jag har Martin att vara glad med och Domique att gosa med men ingen att prata med. Eller jo jag har mig själv och det är verkligen det enda som räknas.
Sedan är allt kaos, skulle kunna gråta till sömns varje dag men det gör jag inte. Har jag blivit känslokall eller slutar man att bry sig efter ett tag, även fast situationen är värre än värst?

Kommentarer
Postat av: Isabell

Du kan snacka med mig om du vill :D

Puss på armbågen.

2010-05-06 @ 23:42:58
Postat av: Mikaela

Tack, du är en bra kompis. Vad menar du med "Puss på armbågen"?

2010-05-07 @ 11:29:14
URL: http://missms.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0